onsdag 28 februari 2018

Klä på er långkalsongerna!

Det är en tid sen jag haft någonting att skriva om, någonting jag ansett att varit intressant med min vardag.

Efter militären kändes det som om jag gick på moln, jag kunde sova länge och äta vad jag vill, och det kanske känns som en självklarhet, men just för mig var det bara befriande, och för en stund så gjorde det mig lycklig. Men lycka förvandlades snabbt till tomhet, och att sova länge och äta vad man vill var inte mera någonting extra. Och jag tror att jag saknade det där någonting extra i vardagen, för nu är det inte mer någon annan som planerar mitt dagsschema, och jag bor inte mera med mina vänner och ser dem inte mer utan någon form av ansträngning, och det är okej, men det kräver att man måste försöka lite mer, vilket jag nu vet att jag inte gjorde.

Och vips var det jul och jag hade gått upp i vikt och slutat bry mig, och det verkar inte som det värsta som kan hända, men när man ser sig själv nere i gropen så känns det ganska skit. Jag sov inte bra, jag sov länge men kände mig inte utvilad utan mer som om jag hade en konstant bakfylla. hade mardrömmar och åt de mest ohälsosamma som finns att hittas. Och jo det är viktigt att älska sig som man är, men när jag inte kände mig som mig själv så kan jag inte heller älska det som finns.

Jag kan inte säga att det har skett under sedan dess, har varken hittat motivationen att börja motionera igen eller börjat någon dunder diet, men jag har hittat motivationen att stiga upp från sängen, att fokusera på mina studier och hitta ett jobb. Jag sover bättre och känner mig pigg när jag stiger upp, och har slutat vara rädd för det som komma skall, det jag inte kan kontrollera.

Så kanske det igen finns intressanta saker att skriva om i vardagen, saker som gör livet värt att leva, för det är det definitivt.

Ha det bra och klä på er långkalsonger!

-IMF

Jag var faktiskt i Berlin två veckor sen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar