måndag 23 oktober 2017

Unna dig själv

Jag satt på bussen som så många gånger förr. Det här med bussar och spårvagnar har jag inte riktigt blivit van med ännu, men att ta rätt buss hem från centrum har blivit än mindre utmaning än vad det var tidigare. Dessa bussar kan ta en i princip vart som helst och i dagstid går de dessutom tillräckligt ofta att man sällan behöver vänta i mer än fem minuter.
Just den här resan var väldigt bekväm, inte det minsta smärtsam. Jag satt på en plats med min ryggsäck på ryggen och matkassen i min hand. Då läste jag en reklam som satt på ryggstödet på bänken framför mig, en reklam för bindor. Reklamen ville att jag som kvinna skulle unna mig själv och köpa oparfymerade bindor, och genom det må bättre. Och det är nu jag undrar hur det kan kallas att unna sig när man köper bindor? Är det att unna sig att sköta om sin hygien, att skydda sina underkläder från blodfläckar en gång i månaden? Likaså skulle det väl vara att unna sig när man köper toalettpapper? Kanske det är att unna sig när man använder handtvål när man tvättar händerna eller när man använder tandkräm?

Jag vet att vi lever i ett samhälle där allting försöker normaliseras, göras lika för alla, och jag förstår och vet att det där med mens är en av de naturligaste sakerna i världen. Men varför vill då detta bolag kalla det för att unna sig när man köper vardagliga saker för sin hygien? Jag räknar det inte heller som att Unna mig när jag använder BHn, det är mer en bekvämlighets fråga.

Bussar väcker mycket känslor har jag märkt. Förra veckan skulle en gammal dam en kväll hoppa på bussen, säkert för att ta sig hem, och så märker hon busschauffören, en man, inte för gammal men inte för ung, normalvikt och vad som såg ut som normallängd också. Ingenting speciellt med den här mannen som någon annan som skulle på bussen märkte. Men just den här gamla damen tog så illa upp av den här ena detaljen att hon inte kunde hoppa på bussen och åka hem som hon hade planera utan hon visade sitt krokiga långfinger åt busschauffören och bad honom att fara "ulos Suomesta". Den här arbetande, skattebetalande mannen hade alltså utländskt ursprung, hade lite mer pigment i sin hudfärg och kolsvart hår.
Men jag förstår kvinnan, hur skulle hon kunna vara lycklig i hennes sura liv när hon inte fått unna sig på flera år eftersom hon inte haft mens på säkert 20 år. Tänk så lite det hänger på, så kanske jag bara ska vara lycklig och unna mig en gång i månaden med doftfria bindor, för en dag blir också jag en sur gammal dam, men jag har en känsla av att jag hoppar på bussen i vilket fall som helst, vem som än kör den.


Ha det bra!
-IMF

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar