måndag 2 januari 2017

Morgonstressen

Klockan ringer. Det är inte min utan hans, men jag vaknar ändå för det är sista gången jag ser honom på en tid. Och den här gången är det inte han som åker iväg, det är jag.

Han åker till jobbet och jag stiger upp, tvingar mig själv i duschen, men det enda jag egentligen vill är att stirra på högen med saker, inte packa ner dem, bara stirra. Jag måste ha glömt någonting, det kan inte finnas ett senario i detta universum där jag inte glömt en enda sak, men jag tror inte ens den själv när jag säger att jag antagligen inte har glömt någonting. Jag är redo.

Ja visst måste jag via apoteket, eftersom jag inte hann igår, men annars borde jag ha det mesta på plats. Men varför är klumpen i min mage ändå så stor? Jag kan knappt minnas när jag senast var såhär nervös. Jag kan inte ens tänka klart. Telefonen surrar av meddelande av bekanta, de vet vad det är för dag idag. På ett sätt är det lugnande att veta att det finns någon som tänker på mig just nu, att de tror på mig.

Jag gråter och jag skrattar. Den är äntligen här,Dagen som jag så länge väntat på, dagen då jag rycker in.












Ha det bra!

-IMF




1 kommentar: