söndag 20 november 2016

Småstadslivet.

Det är inte länge jag bott här, och verkligen inte tillräckligt länge så jag skulle kalla mig själv ekenäsbo. Jag var inskriven i Sjundeå i nästan 20 år (jag flyttade till Raseborg en månad före jag fyllde 20) så man kan liksom inte mitt i allt bara byta identitet. 
Men att bo i en småstad i nästan 8 månader har lärt mig att du kan antagligen bli igenkänd var som helst. Den lilla mysfaktorn att alla känner alla är också nackdelen med att bo i en småstad, alla känner ju för fan alla.... 
Du kan gå in på den lokala krogen och känna igen killen som stod i kassan tidigare på dagen när du köpte mjölk och ungarna från ungdomsgården som tydligen fyllt 18. Tanterna som satt i publiken förra fredagen blir överraskade att se mig på dansgolvet, där inte bara jag, utan också min förra matematiklärare står och dansar, tillsammans med en massa andra människor som kastar blickar.

Jag kanske hade för starkt läppstift, eller så kanske alla var rädda att jag skulle börja skrika som jag gjorde på scenen, eller så kanske de bara undrade vem fan jag var och vad jag gjorde i Ekenäs, men ibland känner man sig utanför i den lilla småstadslivet när man inte riktigt pratar västnyländska utan nånting ditåt, och man klär sig inte riktigt lika 'glittrigt' som resten av brudarna och man dricker inte lika mycket öl som karisborna. Jag dricker ju inte öl överhuvudtaget, så kanske det också är en faktor?


Egentligen vill jag kanske komma fram till det, att fast vissa saker anses som fördomar, så är de ändå sanna, men det betyder inte att man måste uppmuntra det. Ingen säger att du alltid måste vara i ett slagsmål tre på morgonen efter en kväll med drinkar och fest, du behöver inte skvallra om vad "hon där" gjorde förra veckan med "han där". Du måst inte. Du behöver inte. Va' dig själv.


Det här är jag, som mig själv.


Ha det bra!
-IMF

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar