tisdag 12 april 2016

När mitt blir vårt

Igår blev det officiellt.
Flyttanmälan är gjord både till posten och till magistraten och nu är jag officiellt inte mer och bor i Sjundeå.

Det känns bra men konstigt.

Också bor jag inte ensam, utan jag delar min bostad med min egen Joakim. Jag delar mitt byk, min mat, mina kärl och mina kära filmer med honom. Min stekpanna är nu vår stekpanna, min hylla är nu vår hylla och hanns säng är nu vår säng.

Allt är ändå som förr, och samtidigt inte alls. Jag studerar fortfarande på samma ställe som förr, och han jobbar fortfarande med samma som förr. Jag har visserligen ingen slutproduktion kvar mer, vilket betyder att jag inte är lika upptagen som förr mer, vilket i sin tur betyder att jag har mer tid för allt. Tid för fest, tid för hemmakvällar och tid för att umgås. Skönt, befriande.

Är jag vuxen nu då? Med en sambo och en egen lägenhet, men disk och räkningar och byk? Knappast. Och jag tror inte att jag är påväg att bli det heller på ett gott tag. Bra så, inte ska man nu bli vuxen sådär bara före man har hunnit göra allt en ungdom vill göra. Jag tänker om sen senare, tror jag.


-IMF

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar