lördag 16 augusti 2014

En bilresa

Den mörka vägen ligger framför mig medan jag åker framåt i min bil. Bakom mig har jag skratten från ikväll, den svaga doften av mat, stearin och ljudet av spelkort som faller på trädbord. 
Jag var lycklig. 
Men så sätter jag mig i en bil i den mörka sensommarnatten. En vacker sång kommer från högtalaren. Den påminner mig om något, om en känsla som jag inte förstår mig på. Jag känner hur en tår tränger sig ut och rinner ner för min kind. Den torkar jag hastigt bort, som om jag inte vill att någon ska se den, fast jag sitter ensam. 
Men saknaden i min kropp växeln för varje meter jag åker framåt och snart fylla mina ögon av det salta vattnet jag just torkat bort från min kind. Saknaden gör så ont att jag får svårt att sjunga med i den vackra sången, den vackra sången som inte ens är vacker nu längre, utan snarare plågsam. 
Jag vet inte vad jag saknar, eller van jag saknar, eller om det är bara någon slags vansinne. 
Jag vill inte vara ensam, det är det enda jag vet. Men om jag saknar någon specifik eller är det bara känslan av att ha nån nära sig, det vet inte jag, och deg vet ingen annan heller. Det bara är så. 

Jag stannar bilen på gården. Torkar ansiktet en sista gång, kliver in i huset, tvättar tänderna och lägger mig. Allt är tyst och mörkt, och ingen vet hur ont den bilresan gjorde. 



-IMF

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar