tisdag 25 juni 2013

Repdagbok vol.1

Min blogg håller på att förvandlas till en repdagbok, men det är nästan ok. 
Dagens ord: WOW! 
Inte för att vi är så jävla bra utan för att vi faktiskt är det. Det är så skönt att jobba med människor som klickar, som får allt det där jobbet att komma så naturligt. Och en till positiv sak är att jag tror jag kan allas namn (jeij!) vilket gör det ännu lättare eftersom jag vet vad alla talar om :) 
Och det där andra språket stör inte alls mera. Alla talar det de kan och förklarar endast det som behövs. Tänk att kunna kommunicera med någon som talar ett språk som du för några månader inte kunde näsan alls. Nu talar jag inte om mig själv eftersom jag är tvåspråkig och förstår finska, men en del av skådisarna hade faktiskt ganska svårt med att förstå vad den andra säger bär de inte kunde båda språken. Men nu finns det ingen skillnad mellan finskspråkiga, svenskspråkiga, gamla eller unga. 
Idag handlade det ganska mycket om: "och så tar vi det från början!", alltså bara små bitar. Men de där små bitarna känns mycket större och tryggare när man känner hur de håller på att sätta sig i ryggraden. Sakta men säkert. 
Men det bästa av allt är nog den där känslan när du vet att du inte är ensam. Luktar du illa efter en övning så vet du att nån annan säkert också gör det eftersom det är stekhett. Är du riktigt utmattad så vet du att du jobbat hårt och att du hade nån annan med dig som också jobbade minst lika hårt. Märker du att du faktiskt tycker om det här så vet du att nån annan också gör det för annars skulle det inte vara värt. 
Visst sover jag fortfarande dåligt och känner mig ganska nere, men åtminstone har jag en par timmar per dag då jag inte behöver vara det, och det hjälper lite jävla mycket.


Jag vet, foto av foto från kameran... Desperat... Men hinner inte gå allt till datorn. 

Tills nästa gång! 

-IMF

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar